Families in Vietnam
Jag bodde under tre och ett halvt år i mitt liv i den myllrande staden Hanoi i norra Vietnam. Från hösten 2004 till vintern 2008 levde jag ett helt annat liv än det jag lever nu. Ett liv som jag saknar så fort jag stöter på motgångar i vardagen nu. Och ett liv som jag med största sannolikhet kommer att återuppleva i en inte alltför avlägsen framtid.
Jag fick alldeles nyss ett e-mail från en av de fantastiska eldsjälar jag lärde känna under mina år i sydostasien. Och jag påmindes om något som är otroligt lätt att glömma i den bekväma utvecklade västvärlden.
Jag tänker naturligtvis på fattigdomen, inte fattigdomen som metro vill tolka den när de kallar Södermalm för "den fattigaste stadsdelen i Stockholm". Nej, riktig jävla fattigdom. Barn som föds till liv i misär, utan möjlighet till utbildning och som, om de har "tur", kan leva några år på gatan, tiggandes pengar av nyrika Vietnameser och välbärgade turister. Om de har otur blir de redan i unga år sålda av sina utarmade föräldrar till samvetslösa kräk som lovar dem jobb och utbildning på annan ort, men som istället tar dem till bordeller, i Vietnam eller i grannländerna, där de tvingas prostituera sig, och med allra största sannolikhet får uppleva sina sista dagar i livet i väldigt unga år, förtärda av AIDS och ett liv som sexslavar.
Som sagt, så är det otroligt lätt att glömma att sådant här händer varje dag i de länder som numer förser oss med alla våra billiga plastleksaker som vi köper för att vi inte har något bättre för oss. Men det finns som sagt de som kämpar för att rädda så många barn som de kan från öden som ingen människa förtjänar. Några av dessa eldsjälar, som jag känner personligen, driver:
http://www.familiesinvietnam.org/
Families in Vietnam jobbar främst i Hanoi och på landsbygden utanför. Speciellt en liten by som heter Lang Son.
Med hjälp av donationer och brinnande voluntärer arbetar de för att ge barnen möjlighet till utbildning och ett värdigt liv.
Verkligheten kan te sig otroligt overklig, och många förnekar nog gärna att så sjuka saker inträffar som att barn kidnappas och tvingas att sälja sina kroppar. Men verkligheten har en tendens att hinna ikapp även de blåaste av ögon...
"Many of you have been following the story of Ba, a teenage girl in one of our families who was kidnapped and sold to a brothel in China last year. After suffering many months of forced prostitution, she was rescued by Blue Dragon Children's Foundation (http://bdcf.org) and returned to Hanoi, where Families In Vietnam provided medical care, STD treatment, and support. Unfortunately, in spite of receiving the best HIV treatment we could find in Vietnam, she now has full-blown AIDS. She spends her days encouraging other young women who have had the same experience, and together they work at a non-profit center run by another American organization. Her stories of determination and courage in the face of oppression have deeply inspired me. When she was at the brothel, she never gave up her willpower. She smeared lipstick all over her face (resulting in beatings), she refused to shower for weeks so that no one would want her (eventually being dragged kicking and screaming into the shower), and finally she found an opportunity to escape and made the phone call to her mentor at Blue Dragon which saved her life. He drove immediately to China and found the brothel just as she had described it. He went in pretending to be a customer, and showed interest in Ba. She pretended not to know him. Finally when the owners were no longer paying attention, he and Ba dashed out to the waiting car and sped like demons to the border. After returning to Hanoi, together they arranged for Vietnamese and Chinese police to raid the brothel, freeing many more Vietnamese women and returning them to their families in Vietnam. Ba also had the satisfaction of seeing the Vietnamese criminal justice system work when she was able to participate in the prosecution of the man and woman who had originally kidnapped her in Hanoi and sold her. "
Jag hoppas att åtminstone några av er som läser på den här bloggen väljer att donera åtminstone en liten slant till Families in Vietnam. Eller kanske t.o.m väljer att bli faddrar åt ett barn. För 108 kr får ett barn en skoluniform, skolavgiften betald, böcker och en sjukvårdsförsäkring. Alltså är ingen donation för liten.
Lev väl
Henrik
Jag (höger) och en kompis på ett barnhem i Hue - Vietnam.
Jag fick alldeles nyss ett e-mail från en av de fantastiska eldsjälar jag lärde känna under mina år i sydostasien. Och jag påmindes om något som är otroligt lätt att glömma i den bekväma utvecklade västvärlden.
Jag tänker naturligtvis på fattigdomen, inte fattigdomen som metro vill tolka den när de kallar Södermalm för "den fattigaste stadsdelen i Stockholm". Nej, riktig jävla fattigdom. Barn som föds till liv i misär, utan möjlighet till utbildning och som, om de har "tur", kan leva några år på gatan, tiggandes pengar av nyrika Vietnameser och välbärgade turister. Om de har otur blir de redan i unga år sålda av sina utarmade föräldrar till samvetslösa kräk som lovar dem jobb och utbildning på annan ort, men som istället tar dem till bordeller, i Vietnam eller i grannländerna, där de tvingas prostituera sig, och med allra största sannolikhet får uppleva sina sista dagar i livet i väldigt unga år, förtärda av AIDS och ett liv som sexslavar.
Som sagt, så är det otroligt lätt att glömma att sådant här händer varje dag i de länder som numer förser oss med alla våra billiga plastleksaker som vi köper för att vi inte har något bättre för oss. Men det finns som sagt de som kämpar för att rädda så många barn som de kan från öden som ingen människa förtjänar. Några av dessa eldsjälar, som jag känner personligen, driver:
http://www.familiesinvietnam.org/
Families in Vietnam jobbar främst i Hanoi och på landsbygden utanför. Speciellt en liten by som heter Lang Son.
Med hjälp av donationer och brinnande voluntärer arbetar de för att ge barnen möjlighet till utbildning och ett värdigt liv.
Verkligheten kan te sig otroligt overklig, och många förnekar nog gärna att så sjuka saker inträffar som att barn kidnappas och tvingas att sälja sina kroppar. Men verkligheten har en tendens att hinna ikapp även de blåaste av ögon...
"Many of you have been following the story of Ba, a teenage girl in one of our families who was kidnapped and sold to a brothel in China last year. After suffering many months of forced prostitution, she was rescued by Blue Dragon Children's Foundation (http://bdcf.org) and returned to Hanoi, where Families In Vietnam provided medical care, STD treatment, and support. Unfortunately, in spite of receiving the best HIV treatment we could find in Vietnam, she now has full-blown AIDS. She spends her days encouraging other young women who have had the same experience, and together they work at a non-profit center run by another American organization. Her stories of determination and courage in the face of oppression have deeply inspired me. When she was at the brothel, she never gave up her willpower. She smeared lipstick all over her face (resulting in beatings), she refused to shower for weeks so that no one would want her (eventually being dragged kicking and screaming into the shower), and finally she found an opportunity to escape and made the phone call to her mentor at Blue Dragon which saved her life. He drove immediately to China and found the brothel just as she had described it. He went in pretending to be a customer, and showed interest in Ba. She pretended not to know him. Finally when the owners were no longer paying attention, he and Ba dashed out to the waiting car and sped like demons to the border. After returning to Hanoi, together they arranged for Vietnamese and Chinese police to raid the brothel, freeing many more Vietnamese women and returning them to their families in Vietnam. Ba also had the satisfaction of seeing the Vietnamese criminal justice system work when she was able to participate in the prosecution of the man and woman who had originally kidnapped her in Hanoi and sold her. "
Jag hoppas att åtminstone några av er som läser på den här bloggen väljer att donera åtminstone en liten slant till Families in Vietnam. Eller kanske t.o.m väljer att bli faddrar åt ett barn. För 108 kr får ett barn en skoluniform, skolavgiften betald, böcker och en sjukvårdsförsäkring. Alltså är ingen donation för liten.
Lev väl
Henrik
Jag (höger) och en kompis på ett barnhem i Hue - Vietnam.
Kommentarer
Trackback
