Först tänkte jag att mitt riktiga debutinlägg skulle handla om moralpaniken i detta land och svenskens relation till döden, eller snarare avsaknaden därav. Men sen ändrade jag mig.

Nu kommer i stället en kort resumé av  den senare halvan av lördagen.

Jag var på fest på ett badhus tillsammans med två kamrater.  Det var maskerad med undervattenstema.
Vi anlände i taxi rätt långt efter alla andra då vi som vanligt alltid lyckas ha så roligt under förfestandet så att det drar ut på tiden lite mer än väntat. Nåväl. Väl där så har Emil den uslingen som vanligt glömt sin mobiltelefon hemma vilket har en tendens att inträffa då han för ovanlighetens skull råkar sitta på numret till personen vi behöver komma i kontakt med för att komma in någonstans.

Detta hindrar dock inte oss tappra gossar utan vi forcerar med lätthet en vägg och svidar snabbt om till våra fina dräkter. När så romen, fiskefångsten och dexterliket äntrar utomhuspoolerna så är lekarna i full gång och den tappra trion fördelas in i de redan indelade lagen. Nog om det, vad jag vill delge från denna afton är hur den sista tävlingen avlöpte för vår del.

Den sista tävlingen utgjordes av stafettsim i 50-meterspoolen. Vid det laget så hade en stor del av vinet redan flödat och saker och ting var inte så noga längre så därför anslöt Emil till vårt vinnande lag. Första sträckan ska då simmas av undertecknad som ska ta sig över till andra sidan där kamrat Isaksson väntar på att likt en torped få styra kosan rakt mot Emil som slutligen kommer bli avbytt av nån random kille jag inte vet något mer om.

Så alltså: På edra platser, färdiga, GÅ!

Jestskrifarjosef slänger sig strömlinjeformat mot den turkosa mattan som stilla breder ut sig under honom bara för att sekunden senare graciöst klyva dess yta. Han tar  några ordentliga simtag och stiger sedan upp mot ytan han nyligen klöv på nedvägen. Väl där märker han att han är aningen berusad vilket har gjort navigeringen lidande och han simmar rakt in i snöret som avgränsar den tilldelade banan från grannens bana. Satan och helvete och plask plask plask så är han osmidigt på rätt väg igen och ger nu järnet! En fyllemodifierad crawlvariant är tekniken som brukas och som han kämpar! Efter halva sträckan kommer han dock på att han i fyllan och villan har glömt att andas vilket gör att de sista 20 metrarna tillryggaläggs i ett något makligare tempo som närmast kan liknas vid något som en överviktig pensionär presterar på söndagsgympan.

Kamrat Isakssons tur. Det är inte för inte som gossen går under smeknamnet Fixarsson, han simmar snabbt och klanderfritt över poolen.

Nu Emil. Emil är utklädd till rom. Alltså fiskrom. Dräkten består av 20-30 rosa och orangea ballonger som har applicerats över hela hans kropp medelst snöre. Detta medför att Emil knappt kommer ned i vattnet utan snarare flyter ovanpå. På huvudet har han en gul och röd badmössa i form av en tomteluva med tillhörande tofs. Emil glider mest omkring och är både för full och fysiskt oförmögen för att kunna påverka sin hastighet och riktning i någon nämnvärd utsträckning. Efter att ha flutit ca halva sträckan så orkar inte våran randomkille vänta längre utan dyker i för att ta hand om sista sträckan. Då är tävlingen förvisso redan avblåst men de miserabla festligheterna har för vår del bara börjat.

En kväll att minnas.

/Jestskrifarjosef