Denna Fredag bestämde sig vildmännen som huserar på denna blogg för att ge sig ut i den mytomspunna Ödmården för att söka efter stråtrövaren Stigman Sotes rövarskatter. Många har gett sig ut i hans fotspår. Få har haft ork att berätta om det efteråt. Vi har dock inget bättre för oss.

Det var en solig och vacker dag när vi gav oss ut, endast utrustade med de absolut nödvändigaste artiklarna för en hård natt i de norrländska skogarna: Sovsäckar, täcke, gitarr, baguetter, getost, vin, öl, vatten,  potatissallad, senapssill, plasttallrikar, bestick, glas, ett styck täljkniv, ficklampa, pannlampa, myggolja. Rambo skulle ha dukat under med den blygsamma utrustningen. Men Herr Larsson och Jestskrifarjosef är vana äventyrare. Don't try this at home kids.

Den första syn som mötte oss när vi anlänt till den gamla skogshuggarkoja som skulle bli vårt temporära hem var en enorm mängd ormbunkar.





Undertecknad mindes, med rätta, att en lie fanns i den lilla verktygsboden. Nyckeln plockades fram från det hemliga gömstället och jag öppnade dörren...



...Jag utstötte ett manligt vrål och sprang med blixtens hastighet runt huset, förföljd av ilskna getingar. Tack vare mina nämast övermänskliga reflexer klarade jag mig undan med endast ett stick i armen.

Vi bestämde oss efter detta lilla missöde för att inmundiga vår matsäck vid den närbelägna lilla sjön.
Maten smakade mäkta gott och vi tillbringade resten av kvällen med gitarren och anteckningsblocket och skrev en liten låt som vi hoppas kunna bjuda på snart.

När natten föll, maten var uppäten och vinet och ölen värmde i kroppen bestämde vi oss för att undvika fler närkamper med ilskna getingar och sov därför i bilen. Men vi var ju trots allt tvungna att bomma igen den lilla kojan, och givetvis fotorgrafera den i all dess ståt i den magiska svenska sommarnatten.





I sanning en afton att minnas.

Lycka och Välgång