Så ska man då skriva de första raderna på denna eminenta första utgåva av en blogg som kommer att revolutionera sättet vi relaterar till skavsår. Jag förmodar att dessa första rader antingen bör ge en god och nyanserad bild av människan bakom myten. Alternativt kan kryptisk poesi användas för att ge sken av ett stort intellekt bakom en mystisk och simultant lockande och skrämmande fasad.

Tårar svettas.
Svett rinner ner för kall barnakind.
Blod i friska ögon.
...
Smärta, njutning.
...
Emotionell kollaps.
Filmjölk i skägget.


Måhända finns det en poäng i att samla några citat som är mina ledord i livet och mitt stöd i stunder av sorg och vemod.




...Eller inte.


Vad vill jag då åstadkomma med denna digitala dagbok?

Vill jag fläka ut mig själv och mina mörkaste, smutsigaste och mest föraktansvärda karaktärsdrag? Inte just idag.

Vill jag ge sken av att vara en större och viktigare person än jag egentligen är? Projicera mitt mikrokosmos på det digitala universumets mastodontiska duk och spegla mig i glansen av min egen fåfänga? Givetvis.

Vill jag förändra världen genom att presentera enkla lösningar på komplicerade problem och att skrika högst och mest? Kanske det.

Vill jag dela med mig av mina personliga problem och tvångsmässiga negativa tankemönster för att visa att ni inte är ensamma om att vara neurotiska i den kalla cyniska värld vi lever i? Så fort jag utvecklat min neuroticism lite mer.

Vill jag locka till skratt och igenkännande nickningar i hus och stuga? Varför inte. Kan jag locka någon till ett snett litet leende så har jag ju åstadkommit något.

Frågan som kvarstår är dock fortfarande: Varför?

Och svaret, ett antiklimax av astronomiska mått, får då bli:

Varför inte?