Det kom typ 20 mil snö i Oslo förra helgen, sen har det varit plusgrader och slask. Snö i städer är värdelöst. Hanky har åkt tillbaka till Vietnam, jag tror inte det snöar där.

Så det så.

Jag och arbetskamrat B satt förövrigt och räknade ut hur mycket han hade sparat på att planka på kollektivtrafiken förra året i stället för att betala. Vi kom fram till att han betalat ungefär 5000kr i biljettkontrollsavgifter och om han köpt kort hade han fått betala runt 20 000kr. Han har sparat rätt bra på det med andra ord. Några dagar senare på jobbet så ringde dom från polisen och meddelade att han kommer tilldelas böter pga. urkundsförfalskning då han uppgav falska personuppgifter när han åkte fast vid en biljettkontroll i somras. Nu väntar vi med spänning på information om bötesbeloppet för att kunna justera vår uträkning.

Det påminner mig om en annan grej jag tänkte på. Det här med tåg och räls. Eller egentligen spårvagnar men det är samma sak med tåg. Fast ännu mer med spårvagnar faktiskt i alla fall i San Francisco och Oslo för där finns det backar och lutande plan. En tågräls är ju i princip bara en blank skena och ett tåghjul en rund metallbit. Det torde ju vara minimal friktion mellan dessa två aktörer. Ändå tuffar en 60-tons spårvagn upp för en backe utan nämnvärda bekymmer. Jag förstår inte riktigt hur det funkar. Den torde ju glida bakåt.

Jag googlade i alla fall på saken och kom fram till att det har med hjulens adhesion mot rälsen att göra. Höstlöv är dåligt för tåg tydligen. Det märker man tydligt om man åker Saltsjöbanan, varje höst kommer det löv på rälsen, varje höst inträffar en massa förseningar, SL förberedde sig genom att köpa in fler extrahjul så de kunde byta ut de som slipats ner för mycket. Man tycker ju att där må finnas smidigare lösningar, det är ju bara löv. Vi funderade på om man inte kunde bygga på nån form av kvastanordning längst fram på alla tåg som sopade rent banan när tåget tuffade fram. Det torde inte vara allt för svårt.

Jag funderar ibland på att bli professionell uppfinnare.

Amen.

/Jestskrifarjosef

Det är ju på hösten saker och ting händer och fötter om nu inte folk har fattat det.



Så där liksom fast hösten och egentligen inte alls.
Men ja, kolla in ett kilo mjöl när ni ändå håller på.

Här får ni en fin höstbild:



Å lite andra bilder med fina vibbar:







Så känner jag mig på hösten.

/Jestskrifarjosef

Det firar vi med lite goda råd från minnesbanken:

Om du vid telefonering genom felkoppling kommer till orätt ställe, så säger du: "Jag finner,
att det är felkopplat och ber om ursäkt för att jag besvärar". Och så ringer du av helt lugnt;
inte så häftigt att den du talat vid ej hinner hänga på telefonluren.
J L Saxon lär ut lite telefonhyfs i boken "Umgängeskonst - Levnadskonst"


Som vi alla vet så är det bättre med en bulle i handen än att bli mosad av fallande träd i skogen och Simon hälsar att som man raggar får man ligga, den man ligger med får bädda. Väldigt talför den gossen, anekdoterna haglar över msn:

Simon - Övik säger:
ganska new ageigt och självinsikts som fan. äh, det går liksom inte att förklara=)
Jestskrifarjosef säger:
ok
Simon - Övik säger:
eller, som han sa
Simon - Övik säger:
eller, ja. som gamle burton brukar säga
Simon - Övik säger:
what the hell =(
Simon - Övik säger:
glömde allt ändå



/Jestskrifarjosef

Jag bodde under tre och ett halvt år i mitt liv i den myllrande staden Hanoi i norra Vietnam. Från hösten 2004 till vintern 2008 levde jag ett helt annat liv än det jag lever nu. Ett liv som jag saknar så fort jag stöter på motgångar i vardagen nu. Och ett liv som jag med största sannolikhet kommer att återuppleva i en inte alltför avlägsen framtid.

Jag fick alldeles nyss ett e-mail från en av de fantastiska eldsjälar jag lärde känna under mina år i sydostasien. Och jag påmindes om något som är otroligt lätt att glömma i den bekväma utvecklade västvärlden. 
Jag tänker naturligtvis på fattigdomen, inte fattigdomen som metro vill tolka den när de kallar  Södermalm för "den fattigaste stadsdelen i Stockholm". Nej, riktig jävla fattigdom. Barn som föds till liv i misär, utan möjlighet till utbildning och som, om de har "tur", kan leva några år på gatan, tiggandes pengar av nyrika Vietnameser och välbärgade turister. Om de har otur blir de redan i unga år sålda av sina utarmade föräldrar till samvetslösa kräk som lovar dem jobb och utbildning på annan ort, men som istället tar dem till bordeller, i Vietnam eller i grannländerna, där de tvingas prostituera sig, och med allra största sannolikhet får uppleva sina sista dagar i livet i väldigt unga år, förtärda av AIDS och ett liv som sexslavar.

Som sagt, så är det otroligt lätt att glömma att sådant här händer varje dag i de länder som numer förser oss med alla våra billiga plastleksaker som vi köper för att vi inte har något bättre för oss. Men det finns som sagt de som kämpar för att rädda så många barn som de kan från öden som ingen människa förtjänar. Några av dessa eldsjälar, som jag känner personligen, driver:

http://www.familiesinvietnam.org/

Families in Vietnam jobbar främst i Hanoi och på landsbygden utanför. Speciellt en liten by som heter Lang Son.
Med hjälp av donationer och brinnande voluntärer arbetar de för att ge barnen möjlighet till utbildning och ett värdigt liv.

Verkligheten kan te sig otroligt overklig, och många förnekar nog gärna att så sjuka saker inträffar som att barn kidnappas och tvingas att sälja sina kroppar. Men verkligheten har en tendens att hinna ikapp även de blåaste av ögon...

"Many of you have been following the story of Ba, a teenage girl in one of our families who was kidnapped and sold to a brothel in China last year. After suffering many months of forced prostitution, she was rescued by Blue Dragon Children's Foundation (http://bdcf.org) and returned to Hanoi, where Families In Vietnam provided medical care, STD treatment, and support. Unfortunately, in spite of receiving the best HIV treatment we could find in Vietnam, she now has full-blown AIDS. She spends her days encouraging other young women who have had the same experience, and together they work at a non-profit center run by another American organization. Her stories of determination and courage in the face of oppression have deeply inspired me. When she was at the brothel, she never gave up her willpower. She smeared lipstick all over her face (resulting in beatings), she refused to shower for weeks so that no one would want her (eventually being dragged kicking and screaming into the shower), and finally she found an opportunity to escape and made the phone call to her mentor at Blue Dragon which saved her life. He drove immediately to China and found the brothel just as she had described it. He went in pretending to be a customer, and showed interest in Ba. She pretended not to know him. Finally when the owners were no longer paying attention, he and Ba dashed out to the waiting car and sped like demons to the border. After returning to Hanoi, together they arranged for Vietnamese and Chinese police to raid the brothel, freeing many more Vietnamese women and returning them to their families in Vietnam. Ba also had the satisfaction of seeing the Vietnamese criminal justice system work when she was able to participate in the prosecution of the man and woman who had originally kidnapped her in Hanoi and sold her. "

Jag hoppas att åtminstone några av er som läser på den här bloggen väljer att donera åtminstone en liten slant till Families in Vietnam. Eller kanske t.o.m väljer att bli faddrar åt ett barn. För 108 kr får ett barn en skoluniform, skolavgiften betald, böcker och en sjukvårdsförsäkring. Alltså är ingen donation för liten.

Lev väl
Henrik


Jag (höger) och en kompis på ett barnhem i Hue - Vietnam.

Appropå

Är detta framtiden?

Där köpte jag nyligen lite nya pocketar. En av dessa heter 80 romaner för dig som har bråttom och innehåller förutom de smakprov jag bjuder på nedan också klassiker som Härskarringentrilogin, God natt Alfons Åberg, Moby Dick m fl.










/ Jestskrifarjosef

Efter diverse klagomål om att det inte FÖRSTÅS vad som händer i den otroligt illustrativa och pedagogiska serien (jag ritade den på typ 10 minuter mkay!?) så ger jag er här en skriftlig version av händelsen:

Arbetskamrat R är på krogen med sina kamrater, däribland en kille som är lite knäpp. En annan kille kastar öl eller sprit eller nåt i ansiktet på den lite knäppa killen (det viktiga är att det är alkohol, inte tvål, dom är ju på krogen). Detta resulterar i skogstokighet från den knäppa killen och han börjar vråla och vifta med armarna och han tror att han har blivit blind för han har då alkohol i ögonen. I frustrerad blindhet så snör han iväg sin ölflaska och den far rakt in i en lyktstolpe (det är alltså ingen dusch). Då vill ju vän av ordning att flaskan ska krossas i miljoner grönskimrande små glasbitar, men se så går det inte till. Den rikoscherar i stället och hittar av den lite knäppa killen rakt i tinningen vilket medför att han svimmar och faller ihop på marken blödandes från huvudet. Hela skeendet utspelar sig inom loppet av typ ingen tid alls och de övriga galejarna bevittnar farsen i stum förundran.

Nu vill jag inte höra mer tjafs om min fina serie!

Jag kan förresten bjuda på en till historia från den gode R:
R är ute och festar i stan med sina vänner som ska flyga flygplan tidigt nästkommande dag. Han blir som vanligt full och träffar av någon anledning en gammal gymnasiekamrat han inte sett sen gymnasiet. Dom sätter sig på tuben och börjar åka mot Danderyd medan R gör det bekvämt för sig och tar av sig byxorna och mysar till det lite sådär ni vet. De kommer så småningom fram och kliver av tåget. På perrongen står det en samling Securitasvakter och de får snart syn på en onykter R som vaggar av tåget med byxorna vid fotknölarna. Jakt inleds men avslutas snart igen då R inte kommer så långt i sitt pingvinsprång innan han brottas ned av vakterna. Gymnasiekamraten säger åt dem att lugna sig och diskussion utbryter. R lunkar under tiden obemärkt iväg från stationen och finner sig snart ensam och vilsen i Danderyd. Där av alla ställen ser han en uteliggare sovandes på en bänk. Framför uteliggaren ligger det pengar någon har skänkt honom. R känner sig efter all uppståndelse och vilsenhet lite fyllehungrig och gör vad nöden kräver. Han snor uteliggarens pengar och köper en korv, sedan somnar även han på en bänk.

En annan gång sitter R på en uteservering i Trosa och dricker öl, dagen efter vaknar han nedbäddad på golvet hemma hos en sjuttonårig pojke i Linköping av att vad han antar är pojkens mamma kommer in och frågar om gossarna är hungriga.

Sida 1

Sida 2

Sida 3


/Jestskrifarjosef

Upphovsrättsbrotten fortsätter att hagla och upphovsmännen får inte ens någon cred för sina skapelser. Den här torde ni dock kunna spåra på egen hand.

 

Mening förutsätter att någon har en avsikt, ett syfte. Förövrigt har jag lärt mig en massa intressanta saker om DNA och gener, kanske skriver jag något om det sen eller så struntar jag i det.

Så vad är poängen frågar ni er, vad är det jag försöker förmedla med detta inlägg? Ingenting alls svarar jag på det. Det är så mycket i denna värld jag inte förstår.

Så där, nu har jag inlett lite lätt med att undvika att skriva ett inlägg om döden för att fortsätta med ett inlägg som inte berör meningen med livet. Snart är jag varm i kläderna så då kan vi ta det några steg längre.

 /Jestskrifarjosef

Denna Fredag bestämde sig vildmännen som huserar på denna blogg för att ge sig ut i den mytomspunna Ödmården för att söka efter stråtrövaren Stigman Sotes rövarskatter. Många har gett sig ut i hans fotspår. Få har haft ork att berätta om det efteråt. Vi har dock inget bättre för oss.

Det var en solig och vacker dag när vi gav oss ut, endast utrustade med de absolut nödvändigaste artiklarna för en hård natt i de norrländska skogarna: Sovsäckar, täcke, gitarr, baguetter, getost, vin, öl, vatten,  potatissallad, senapssill, plasttallrikar, bestick, glas, ett styck täljkniv, ficklampa, pannlampa, myggolja. Rambo skulle ha dukat under med den blygsamma utrustningen. Men Herr Larsson och Jestskrifarjosef är vana äventyrare. Don't try this at home kids.

Den första syn som mötte oss när vi anlänt till den gamla skogshuggarkoja som skulle bli vårt temporära hem var en enorm mängd ormbunkar.





Undertecknad mindes, med rätta, att en lie fanns i den lilla verktygsboden. Nyckeln plockades fram från det hemliga gömstället och jag öppnade dörren...



...Jag utstötte ett manligt vrål och sprang med blixtens hastighet runt huset, förföljd av ilskna getingar. Tack vare mina nämast övermänskliga reflexer klarade jag mig undan med endast ett stick i armen.

Vi bestämde oss efter detta lilla missöde för att inmundiga vår matsäck vid den närbelägna lilla sjön.
Maten smakade mäkta gott och vi tillbringade resten av kvällen med gitarren och anteckningsblocket och skrev en liten låt som vi hoppas kunna bjuda på snart.

När natten föll, maten var uppäten och vinet och ölen värmde i kroppen bestämde vi oss för att undvika fler närkamper med ilskna getingar och sov därför i bilen. Men vi var ju trots allt tvungna att bomma igen den lilla kojan, och givetvis fotorgrafera den i all dess ståt i den magiska svenska sommarnatten.





I sanning en afton att minnas.

Lycka och Välgång

Min kluvna personlighet har än en gång ställt till bekymmer. Bloggen är HÄR och här ska den fortsätta att vara. Så de så!

Satan vad Sverige är lagom. Det är irriterande, farligt och dumt!

- Kom igen grabbar så bygger vi en skyskrapa!
- Jaaa, vi gör den 80 meter hög!

- Kom igen grabbar så smäller vi upp några motorvägar!
- Jaaa, vi bygger 2+1-vägar längst hela östkusten!

Tredje riket hade fan bättre motorvägsstandard på 30-talet.

- Kom igen grabbar så bygger vi lite snabbtåg som komplement till våra motorvägar!
- Jaaa, de ska gå i 200 kilometer i timmen fast bara på vissa sträckor!
- Vi behöver höja standarden för det 21a århundradet!
- Jaa, de ska gå i 250!! kilometer i timmen fast bara på vissa sträckor!
- Perfekt, Sverige är ju bara 160 mil långt så det kommer ju gå jättelagom fort att resa!

- Kom igen grabbar så gör vi om skolan så att vi suddar ut alla olikheter mellan människor!
- Jaa, vi inför tre betygssteg och slutar jämföra barnen med varandra!

- Hurra!!!

Så vad händer med alla våra stora tänkare? Våra visionärer och driftiga samhällsbyggare?
De kvävs i sin linda och tas ifrån den kunskap och motivation ett vettigt samhälle hade gett dem redan i tidig ålder.
De blir lagom medan Olle och Gustav som ägnade skoltiden åt att kasta snor och rita snoppar  fortfarande är lika dumma i huvudet. Vem vinner något på det? Ingen vinner på det. Det är ju tabu att tävla om saker och anse sig bättre än andra i det här landet så tanken är ju att ingen ska vinna på det eftersom att vissa människor inte kan vinna, så då måste alla förlora i stället.

- Kom igen grabbar så inför vi en lag som säger att bilister måste stanna för fotgängare vid övergångsställen!
- Jaaa, vissa människor förstår inte att man måste se sig för innan man går över vägen så vi lagstadgar bort problemet!
- Hörrni grabbar det visade sig visst att olyckorna vid övergångsställen har ökat sen vi införde den nya lagen eftersom att vissa människor bara kliver rätt ut i gatan skyddade av lagen men det är lugnt jag vet vad vi gör vi plockar bort de övergångsställen som är mest olycksdrabbadeeeee!
- Jaaa, perfekt! Trygghet framför allt!
- Hurra!

Boken finner ni genom att klicka här.

/Jestskrifarjosef


- Vilken fin snopp du har ritat på framsidan av budgetpropositionen medan jag höll mitt anförande Olle.
- Tack Herr Ordförande. *spinn, spinn, spinn*.

Först tänkte jag att mitt riktiga debutinlägg skulle handla om moralpaniken i detta land och svenskens relation till döden, eller snarare avsaknaden därav. Men sen ändrade jag mig.

Nu kommer i stället en kort resumé av  den senare halvan av lördagen.

Jag var på fest på ett badhus tillsammans med två kamrater.  Det var maskerad med undervattenstema.
Vi anlände i taxi rätt långt efter alla andra då vi som vanligt alltid lyckas ha så roligt under förfestandet så att det drar ut på tiden lite mer än väntat. Nåväl. Väl där så har Emil den uslingen som vanligt glömt sin mobiltelefon hemma vilket har en tendens att inträffa då han för ovanlighetens skull råkar sitta på numret till personen vi behöver komma i kontakt med för att komma in någonstans.

Detta hindrar dock inte oss tappra gossar utan vi forcerar med lätthet en vägg och svidar snabbt om till våra fina dräkter. När så romen, fiskefångsten och dexterliket äntrar utomhuspoolerna så är lekarna i full gång och den tappra trion fördelas in i de redan indelade lagen. Nog om det, vad jag vill delge från denna afton är hur den sista tävlingen avlöpte för vår del.

Den sista tävlingen utgjordes av stafettsim i 50-meterspoolen. Vid det laget så hade en stor del av vinet redan flödat och saker och ting var inte så noga längre så därför anslöt Emil till vårt vinnande lag. Första sträckan ska då simmas av undertecknad som ska ta sig över till andra sidan där kamrat Isaksson väntar på att likt en torped få styra kosan rakt mot Emil som slutligen kommer bli avbytt av nån random kille jag inte vet något mer om.

Så alltså: På edra platser, färdiga, GÅ!

Jestskrifarjosef slänger sig strömlinjeformat mot den turkosa mattan som stilla breder ut sig under honom bara för att sekunden senare graciöst klyva dess yta. Han tar  några ordentliga simtag och stiger sedan upp mot ytan han nyligen klöv på nedvägen. Väl där märker han att han är aningen berusad vilket har gjort navigeringen lidande och han simmar rakt in i snöret som avgränsar den tilldelade banan från grannens bana. Satan och helvete och plask plask plask så är han osmidigt på rätt väg igen och ger nu järnet! En fyllemodifierad crawlvariant är tekniken som brukas och som han kämpar! Efter halva sträckan kommer han dock på att han i fyllan och villan har glömt att andas vilket gör att de sista 20 metrarna tillryggaläggs i ett något makligare tempo som närmast kan liknas vid något som en överviktig pensionär presterar på söndagsgympan.

Kamrat Isakssons tur. Det är inte för inte som gossen går under smeknamnet Fixarsson, han simmar snabbt och klanderfritt över poolen.

Nu Emil. Emil är utklädd till rom. Alltså fiskrom. Dräkten består av 20-30 rosa och orangea ballonger som har applicerats över hela hans kropp medelst snöre. Detta medför att Emil knappt kommer ned i vattnet utan snarare flyter ovanpå. På huvudet har han en gul och röd badmössa i form av en tomteluva med tillhörande tofs. Emil glider mest omkring och är både för full och fysiskt oförmögen för att kunna påverka sin hastighet och riktning i någon nämnvärd utsträckning. Efter att ha flutit ca halva sträckan så orkar inte våran randomkille vänta längre utan dyker i för att ta hand om sista sträckan. Då är tävlingen förvisso redan avblåst men de miserabla festligheterna har för vår del bara börjat.

En kväll att minnas.

/Jestskrifarjosef

En 78-årig svensk karlakarl bestämde sig efter en blöt kväll för att ro hem till Helsingborg från Danmark. Mitt förslag: Utnämn den gode herren till sveriges nya statsminister, ty här har vi en man av Churchills kaliber! Visserligen somnade den sentide vikingen halvvägs över sundet i sin stulna jolle. Men jag måste ändå ta av hatten och bocka och buga mig. Undertecknad hade knappast kommit hälften så långt.